”Jag har så mycket att ta igen”
Som 14-åring blev Fredrika jättesjuk och blev inlagd, först på barnmedicin på Ryhov, därefter på Sahlgrenska där specialister fanns. Där fick hon stanna länge.
– En dag bara svartnade det för ögonen och jag föll ihop med extrem värk i främst händer och fötter. Men ingen förstod vad det var. Läkarna misstänkte både epilepsi, cancer och hjärntumör. Men det var inget av det, utan till slut visade det sig vara en nervsjukdom, kopplad till diabetesen. Vid 15 års ålder fick Fredrika också diagnosen gastropares.
Ville jobba med barn
Fredrika hoppade av gymnasiet och började istället på olika vuxenutbildningar. Drömmen, och planen, var att jobba med barn. Sjukdomen tvingade henne att hoppa av även de utbildningarna, men hon hade också friska perioder och bodde utomlands. Men sjukdomen återkom och hon drabbades, som en bieffekt av diabetesen, av gastropares. Det gör att magsäcken blir som förlamad så att tarmen inte kan jobba vilket gör att maten blir kvar för länge.
Fredrika hann arbeta inom barnomsorgen ett kort tag innan hon blev helt sjukskriven 2017.
– Jag tyckte om att arbeta med barn, men dit kommer jag troligen aldrig tillbaka. Stressen blir enorm med så mycket liv och rörelse, och då sätter hjärntröttheten stopp.
Sjuk jämt
Tillståndet förvärrades vid första graviditeten. Fredrika drabbades av väldiga kräkningar med skov som kunde hålla på i dagar. Läkarna satte diagnosen hyperemesis gravidarum här, det vill säga extremt graviditetsillamående och kräkningar som man lider av hela graviditeten. Efter första graviditeten minskade det och återgick till att komma i skov några gånger då o då under åren. När Fredrika blev gravid för andra gången blev hon mycket sämre, och blev sen inte bra igen.
Efter andra graviditeten var hon som hon säger ”sjuk jämt”. Hon tog kontakt med Socialtjänsten hösten 2018 för att få hjälp med barnen, men det enda de kunde ”erbjuda” var att ta barnen ifrån henne och placera dem i ett familjehem.
– Då var jag nära att ge upp, det var ett dråpslag. Enda trösten var att barnen höll ihop och kom till en fantastisk familj. Vi har fortfarande kontakt, och det är toppen, säger Fredrika. Och vilken känsla det var när jag tog hem barnen i maj 2019 igen, säger Fredrika.
Ny läkare, ny medicin
Samtidigt var det ingen som hittade vad som var fel, vilket också gjorde att man inte kunde sätta in rätt åtgärder.
– Läkarna stod som frågetecken. Att det var fel på mig var ju uppenbart, men de fattade inte vad. Ett tag trodde det att det var något psykiskt som tog sig de här uttrycken, berättar Fredrika.
Trots detta kämpade Fredrika på och lyckades så småningom tjata till sig en ny läkare. Han betraktade henne med nya ögon och började överväga andra vägar och möjligheter.
– Och så en dag råkade jag se ett tv-program om en tjej som hade en sjukdom som kallades CVS, cyclic vomiting syndrome. Det stämde exakt in på mig. Det var som att det var mig det handlade om!
Den nya insikten ledde fram till att den nya läkaren hittade en ny medicin som Fredrika nu tar på försök.
– Sedan jag började med den har jag inte kräkts en enda gång! Det är helt fantastiskt. Som att livet har börjat om. Jag är fortfarande väldigt trött och lever väl inte ett riktigt vanligt liv, men det har blivit så oerhört mycket bättre. Och jag har barnen hos mig igen. Det är det allra bästa.
Studsmatta, tacos och drömmar om framtiden
Idag lever familjen ett rätt vanligt liv med studsmatta i trädgården, filmkvällar och tacos på fredagarna.
– Jag har ju tagit mycket stryk under de här åren, både fysiskt och psykiskt. Inte minst blir ju det sociala livet lidande. Jag har nästan bara orkat umgås med mina vänner via datorn. Nu i pandemin är det ju det normala för väldigt många, men jag har haft det så länge. Så när min dator gick sönder drabbade det mitt sociala liv.
– Därför är jag jätteglad över hjälpen från Bidragsstiftelsen. Nu har jag kunnat köpa en ny dator som kommer att göra jätteskillnad i mitt liv. Jag har dessutom en dröm om att börja plugga igen, och då kommer datorn att göra än större nytta. Jag har sökt en lönespecialist-utbildning på distans som jag hoppas komma in på.
– Jag har missat så mycket i mitt liv, nu vill jag börja ta igen det, avslutar Fredrika.